Tidigare undersökningar

Utskrivet från: http://magotland.se/undersokningar

HUMA Marinarkeologi Gotland

En kort sammanfattning av tidigare undersökningar…

Förlusten av så många fartyg och deras artilleri utgjorde naturligtvis en stor kostnad för deras ägare. För att begränsa katastrofens effekter och för att kunna utrusta nya fartyg med artilleri skickades genast ”bärgare” (bärgningsarbetare) till Gotland för att återfinna så många som möjligt av de kanoner som sjunkit. De hade relativt stor framgång med sitt arbete eftersom över 50 kanoner (inklusive fyra stora bronskanoner) räddades och skickades till Köpenhamn och Lübeck. Bärgningsarbetet pågick i nästan 10 års tid efter katastrofen.

Det är troligt att lokalbefolkningen under de fyra århundraden som förflutit emellanåt har funnit föremål från skeppsvraken, men det har inte förekommit någon organiserad ansträngning i fråga om bärgning eller undersökningar. Katastrofen har troligen hamnat i glömska och den enda synliga påminnelsen om den var en målning i en kyrka i Visby.

Under 1960-talet sporrades intresset för marinarkeologi genom fyndet av regalskeppet Vasa och sportdykningsutrustningens snabba utveckling. Berättelsen om den dansk-lybska flottan återupplivades och dykare på Gotland började söka efter resterna av de fartyg som förliste 400 år tidigare. Det första fyndet gjordes söder om Visby på grunt vatten. De främsta fynden från denna plats bestod av en silversked med heraldiska ingraveringar och initialerna JUT och LB. Forskning visade att Jens Truidson Ulfstand (JUT) förde befäl över det danska fartyget ”Hannibal”. LB var hans fru, Lisbeth Bille. På grund av fyndet antas vraket vara ”Hannibal”. Bygget av dagens vattenreningsverk och dess avloppsrör förhindrade vidare undersökningar av platsen.

I början av 1980-talet hittades ett nytt vrak. Det låg norr om Visby, rakt utanför Krusmyntagården i Brissund. Fyndområdet var utspritt över en flera hundra meter lång sträcka längs en undervattensklippavsats som löper parallellt med stranden. De första fynden bestod av kanonkulor och en kanon av smidesjärn fäst vid dess träfundament. Riksantikvarieämbetet gav sin tillåtelse att undersöka och gräva ut fyndplatsen. Undersökningarna utfördes av en grupp lokala dykare under ledning av Rune Fordal och pågick under 6 år. Många kanonkulor av olika dimensioner och material (bly, järn och sten) påträffades. Sammanlagt 233 tyska silvermynt hittades tillsammans med en praktfullt dekorerad visselpipa tillhörande en båtsman och handtaget till en silverdolk. Undersökningarna avbröts eftersom medlen inte räckte till för att konservera fynden. Fyndplatsens fartyg tros vara antingen Morianen eller Joshua (båda från Lübeck).

De konserverade fynden från utgrävningen av fyndplatsen utanför Brissund kan ses i Gotlands museum i Visby från slutet av augusti 2007. Då kommer tidigare aldrig visade fynd att förevisas i en specialutställning.

Under 2006 genomfördes undersökningar i sidled utanför Visby. Ett tidigare känt och ett antal potentiella vrakplatser hittades och märktes ut. Ingen av de eventuella vrakplatserna har hittills undersökts av dykare.

Därför har endast två av de 15 fartyg som förliste 1566 undersökts och dokumenterats av arkeologer. Däremot vet ingen hur många föremål från vrakplatserna som har tagits av skattsökare och genom olaglig bärgning under de senaste fyrahundra åren.

Eftersom det finns 15 vrak från samma tidsperiod, erbjuder platsen en unik möjlighet för produktiv arkeologisk forskning. Förnyade undersökningar av vrakplatserna efter den dansk-lybska flottan kan erbjuda mycket viktig information om fartygens konstruktion och om livet ombord på en örlogsman under 1500-talet.
PARTNERS

Nyheter

Nytt från sommarens undersökningar

Dags för 2009 års undersökningar av den dansk/lybska flottans förlisning

DVD - Tillverkning av en kanonreplika

Heritage underwater maritime archaeology Gotland