Kanoner

Utskrivet från: http://magotland.se/kanoner

HUMA Marinarkeologi Gotland

Kanoner till havs i 1500-talets Skandinavien

Ända fram till mitten av 1500-talet inleddes sjöstrider med en duell mellan fartygen. Under striden försökte de stridande att göra fiendefartygen orörliga genom att skada rigg, segel och roder. Strider till havs avslutades genom att fiendefartygen äntrades och erövrades.

Efterhand som artilleriet effektiviserades drabbades fiendefartygen av så omfattande skador att många sjönk under strid. Därför ändrades taktiken när artilleriet utvecklades till det viktigaste vapnet och därefter byggdes fartyg som skulle kunna rymma ett allt större antal kanoner. Kanoner var mycket dyrbara och kasserades därför inte förrän det var absolut nödvändigt. Vidare fyllde olika sorters kanoner olika syften.

Följden blev att många olika typer av kanoner med varierande dimensioner kom till användning på de skandinaviska örlogsfartygen. Det förekom ingen standardisering av det artilleri som kom till användning på 1500-talets örlogsfartyg. Både kanoner av smidesjärn och kanoner gjutna av järn och brons användes ombord på örlogsfartygen. Örlogsfartygens artilleri speglade därför vad som föredrogs och som fanns tillgängligt när fartygen utrustades.

Kanon
Kanondäck på Golden Hinde, som är en kopia av ett fartyg som seglade på världens hav under perioden 1577-1580. Med benäget tillstånd av www.goldenhinde.org

Den kanon som ska bärgas från ett vrak utanför Visby är en kanon tillverkad av smidesjärn.

Tillverkningsmetod för kanoner av smidesjärn:
Kanoner av smidesjärn tillverkades antingen av stavar eller genom att järnplåtar böjdes så att de bildade ett eldrör. I båda fallen förstärktes pipan med olika band och ringar. En grov tumregel är att de smidda kanonerna med högre kaliber tillverkades av stavar, medan kanoner med lägre kaliber tillverkades av plåtar. Eldrörets mynning och bakstycke förstärktes alltid.

Projektiler för kanoner av smidesjärn och deras avfyrande:

Kanoner av smidesjärn hade en klenare konstruktion än kanoner som gjutits av brons eller järn. Anslutningen mellan kammaren och eldröret var inte helt gastät. Därför användes kanoner av smidesjärn vanligtvis för lättare projektiler som kanonkulor av sten eller trägranater fyllda med flint- eller järnsplitter istället för massiva kanonkulor av järn. Massiva metallprojektiler användes bara i kanoner med mindre kaliber.

Kanoner av smidesjärn erbjöd kortare räckvidd och kraft. Dessa brister kompenserades dock av att de kunde avfyras med högre frekvens eftersom de inte behövde halas in för rengöring och omladdning. Omladdning skedde genom att kammaren byttes ut och kilades fast tätt. Dessutom var kanonerna av smidesjärn lättare än de gjutna kanonerna, vilket innebar att det gick att utrusta fartygen med fler kanoner.


Om du vill läsa mer:

Smith, R.D. (1988): Towards a new typology for wrought iron ordnance i The International Journal of Nautical Archaeology and Underwater Exploration 17.1: 5-16

Frantzen, O.L., Mortensen, M.H., Probst, N.M. och Thiede, S.E. (1999): Dansk Søartilleri 1400-2000. Tøjhusmuseet, Köpenhamn.

Mortensen, M.H. (1999): Dansk artilleri indtil 1600. Tøjhusmuseet, Köpenhamn.

Smith, R.D. (1995): Christian 3.s flåde. Marinehistoriske skrifter, Gyldendal, Köpenhamn.

PARTNERS

Nyheter

Nytt från sommarens undersökningar

Dags för 2009 års undersökningar av den dansk/lybska flottans förlisning

DVD - Tillverkning av en kanonreplika

Heritage underwater maritime archaeology Gotland