Kong Friderich den Andens Krönike

Utskrivet från: http://magotland.se/1074

HUMA Marinarkeologi Gotland

Anförande av Gunnar Svahnström vid minnesgudstjänst i Visby domkyrka 28.juli 1966 till minnet av de den 28.juli 1566 utanför Visby förlista dansk-lybska flottan

 Sedan 1563 rådde krig mellan Sverige och Danmark, det krig som i historien går under namnet nordiska sjuårskriget. Den 26 juli hade et sjöslag utkämpats vid Ölands norra udde mellan den svenska flottan och den danska, som förstärkts med en lybsk flotteskader. Om denna händelse och vad som därefter följde läser vi i ”Kong Friderich den Andens Krönike” följande.

Kong Friderich den Andens Krönicke - Siuf Aars Feyde med Suerig

(En mycket fri översättning från danskan)

 På kvällen blev den lybska amiralens mast skjuten över bord, på samma gång fick också Christopher Mogensön sitt banesår. De svenska led också stor skada både på skepp och folk och 6 av deras skepp sprang läck. På natten kastade hela flottan loss och löpte inåt skären.
 Då de danske förnummo detta, samlade de sig och seglade med de lybske över till Gotland. Amiralen sände landsherren Jens Bilde bud, att de ville lägga ankar därutanför, medan de begrov Christopher Mogensöns lik. Så  kom hela flottan löpande och kastade ankar utanför Visby. Landsherren, som kände kustens och hamnens tillstånd, tyckte det var en underlig befallning, att amiralen hade låtit sina skeppare och styrmän ankra på detta ställe, som inte var någon trygg hamn och där ingen kunde ligga utan största fara och skada. Men amiralen menade det varade inte så länge, och skeppen varo väl försörjda med ankare och tåg, så de hade ingen nöd. Om natten blev ett sådant väder och storm, att många måste hugga ner sina master och somliga gick från ankare och tåg.

  Om morgonen blev det en god vind från land. Alla skeppare rådde och förmanade amiralen, att han skulle låta dem lägga ut. Men han menade, det stormar icke var natt, och ville låta skeppen ligga, tills de på hederligt vis skilt sig från den döde mannens lik, som de hade ombord. När han nu hade offrat liv och välfärd för Konung och Fädernesland måsta man unna honom en hederlig och ärlig begravning.

 På morgonen blev beställt med begravning i Visby kyrka, och alla hövitsmän och adeln följde honom till hans vilorum och stannade sedan på land till inemot aftonen, då solen gick ned. Da gingo de flesta till skeppen igen, och det var ett stilla och lugnt väder. Vid solnedgången såg man, hur underligt hon förändrade sig blev både gul och grön, och på natten förut hade man tydligt hört ynkliga rop och skrål under skeppen uti vattnet. Och fastän vädret och vinden var helt stilla, så hörde man dock att de brusade och larmade underligt under skeppen, som det hade varit en märklig storm, till och med hördes också många ynkliga skrik uti luften, och alla förundrade sig mycket däröver.

 Två timmar in på aftonen uppkom en gruvlig och förskräcklig storm, som de där på landet och uti husen aldrig hade hört eller kunde minnas sådant väder tillfören vilken varade uti sex hela timmar. Vare sig ankar, tåg eller mänsklig hjälp kunde rädda varken skepp eller folk. Utan många drev på varandra och den största parten drev in på land och slogs i stycken. Och man hörde i staden och på slottet sådan jämmer, skrik och rop från folket, att hjärtat måste gråta däröver. Dock kunde inge lämna den ringaste hjälp eller undsättning. Den natten var en av de sorgligaste och skadligaste nätter, som på många hundra år haver övergått dessa riken. Och fastän man hade begått ett stort misstag, så vill jag – eftersom de haver satt livet till för deras fädernesland – dock icke förbigå de förnämste herrar, som där med skepp och folk vid detta tillfälle omkommo till en evig ihågkommelse här att anteckna.


Epitafium från Visby kyrka visande
förlisningen av den dansk-lybska flottan

 Med amiralskeppet Samson blev amiral Hans Lauritzön samt Christen Skeel, Söfren Munck och Mickel von Duicke borta. Därnäst alla Kungens Drabanter över ett tusen man, knektar och skeppsfolk, undantagandes fem personer allena, som väl levandes men dock skadade kom till land.

 Med vice amiralskeppet Hannibal blev Jens Truidsön Ulfstand, Jesper Kruse (som dock var förordnad på Engeln), Anders Friis, Gregers Bryske, Peder Mickelsön och Jens Fixen med 948 man borta, av vilka allena fem fennicke-dragare och tvenne drängar blev i behåll. Med Mercurio gick 700 man under, men kapten Efvert Bildes och Gabriel Skinckel kom ombord på livbåten och blev räddade med 30 man.

 På Engelen blev Rubbert Pors, Lauritz Hansön och alla de andra, som var ombord, borta, utom 15 man, som drev på vraket till Gniesund och gick där i land och kommo därifrån med livet.

 Med Svalen blev Johan Freyberg, Niels Madtssön och 250 man borta, kocken allena undantagen. Med Floris blev 200 man borta, men kapten Knud Steensön och Jörgen Nielssön blev den natten uti Visby hos Peder Hvitfeld välbehållna. Med Papegoyen blev Knud Reventlow och Niels Munck borta med 200 man.

 Med Höyenhal gick Lauritz Grön och 200 man under och alldeles ingen blev behållen. Med Grifven blev Jacob Hög och Hemming Jacobssön borta med allt deras folk som var 200 man och ingen räddades.

 Den Engelske Fortun och ett annat litet fartyg gick också till botten med allt sitt folk. Av den lybska flottan omkom Morianen med sin amiral Bartholomeus Tinnappel, borgmästare till Lybeck, och allt folket, över 1000 man.

 Josva blev där också med allt sitt folk, dock kom vice amiralen Johan Lamferbeck själv därifrån med 20 man. Haffruen gick också i kvav med 300 man samt många flera, som vore för vidlyftigt att uppräkna, 

 Dock uti denna storm, fara och skada bevarade Gud alla som hade lagt sig längra ut och hade rum att vika från land, och i tid sätta ut på sjön. Det var Peter Munck och Christopher Lauritzön på Jomfruen, Hendrich Gyldenstiern och Palle Gris med Krabaten, Michel Sested och Lauritz Norby på Gabriel, Christen Juel och Erich Kaas med Elefanten, Otto Galskyt och Niels Stygge på Svanen, Peder Hvitfeld och Niels Michelsön på Borgemesteren. Dessutom andra som icke var adel men dock oförfärade sjömän, Jörgen Jyde på den Svenske Jomfru, Christen Aalborg på Jonas, Thomas Bagge på Geisten, vilka prövade väder och vatten och satte egen kurs och kommo därifrån med frälsta skepp och räddade män.

 Och fastän detta var en överrumplande olycka och skedde med Guds tillåtelse, med vinds och vattens kraft, så haver dock några trollkvinnor lång tid därefter bekänt och dömts till döden därför, att de hava mottagit pengar av en kvinna för at bringa om livet en kapten, som var med på denna flotta, så kvinnan kunde behålla det gods, han hade nedsatt hos henne i Köpenhamn. men jag ser det som ett verk av Gud, som är en allsmäktig och förunderlig Gud och outrannsaklig uti sina gärningar

PARTNERS

Nyheter

Nytt från sommarens undersökningar

Dags för 2009 års undersökningar av den dansk/lybska flottans förlisning

DVD - Tillverkning av en kanonreplika

Heritage underwater maritime archaeology Gotland